Bedömning av arbetsförmåga i Borås

För ett tag sen var jag hos ett bedömningsteam i Borås där de bedömer arbetsförmåga under två dagar. Jag tänkte skriva lite om det nu. Jag har varit väldigt trött och haft mer symptom efter besöket där så jag har inte orkat skriva. Sen har jag försökt hänga med i vardagen så gott det går och även varit lite mer social med familj och vänner, vilket varit så kul! Men det kostar mig mycket efteråt så jag blir sämre i några dagar. Men ibland väljer jag att göra val som gör mig sämre efteråt för det ger mig ändå mycket glädje och minnen som jag kan njuta av ändå. Även om jag får mer värk, influensasymtom, mer hjärndimma osv. Om jag går på nått kalas, en fest eller tar en fika med en vänn så blir jag alltid sämre efteråt men gladare innuti. Det är en svår balans men ska det vara nått som tar mycket så ska det vara kul! Det får dock vara utspritt så det inte kommer för många roliga tillfällen på rad för då tar det ju ännu längre tid innan jag blir lite stabilare igen... Men nu till Borås! 

Jag har så dåligt minne men jag skrev ner i min dagbok under dagarna när jag var i Borås så jag skulle kunna gå tillbaka och läsa vad jag gjort. Mycket har redan fallit bort i hjärnan.

Första dagen första besöket var jag hos arbetsterapeuten. Hon började med allmäna frågor hur jag mådde hur det funkade hemma och tankar kring jobb. Sen skulle hon anteckna medans jag fick göra olika uppgifter som liknade en arbetsplats. Jag skulle hämta en back med post och paket i som sedan skulle sorteras rätt i fack på namn. Detta gjorde mig riktigt trött i huvudet och smärtan i kroppen ökade snabbt. Jag gjorde så gott jag kunde och använde de hjälpmedel som fanns och stöttade mig på en stol emellanåt. När jag var klar där fick jag nya instruktioner. Då fick jag en lista där det stod vilka och hur många artiklar jag skulle hämta ur en stor lagerhylla och sedan packa ner dem i en stor plastlåda. Jag fick jämnföra artikelnummer så det blev rätt saker och så var en radio på i bakgrunden så efter en stund vart jag så trött och hade svårt att fokusera, det blev kaos i huvudet så jag bröt ihop en stund. Det kan tyckas vara en väldigt enkel uppgift, jag skulle väga och räkna några gem men då sa hela kroppen stopp. Jag började gråta och förklarade att jag var riktigt trött efter allt. Jag bad  arbetsterapeuten om lite papper och hon sa att jag kunde gå och dricka lite vatten och att jag gjorde så gott jag kunde. Skönt att hon var så förstående! Jag fortsatte sen att lugnt göra klart uppgiften. Sen sa hon att vi inte hann något mer och gick tillbaka till hennes kontor och prata igenom det jag gjort.

Sen fick jag en pause då jag och min man som kört dit mig hann att äta och så kunde jag ta det lugnt en stund.

Andra besöket dag ett var hos psykologen. Där fick jag svara på massor av frågor och gå igenom olika mentala tester. Det var minnestester, siffror, kunskap, symboler. En del tester var på tid. Sen intervjua han mig om mitt liv från att jag var barn till nu. Hur min uppväxt varit, vilka svårigheter jag haft m.m. Det kom fram mycket av det besöket tycker jag. Min koncentration gick stadigt ner under tiden och minnet var inget vidare heller. Jag fick ett mycket gott intryck av psykologen vilket känns extra skönt när man utlämnar sig till någon.

Första besöket andra dagen var till fysioterapeut. Där fick jag på tid gå i korridoren, gå upp för en trappa, upp och ned på en pall, måla på en tavla i axelhöjd, lyfta olika lätta vikter upp på ett hyllplan m.m. Det visar sig även här att min syrka och uthållighet är begränsad pga min smärta och trötthet. Jag som konstigt nog alltid gillat att ta i och jobba fysiskt, men som jag får lida efter jag gjort något sådant. Ibland är det värt att göra något som gör mig sämre om jag gör nått som ger mig glädje eller ett härligt minne. Då vet jag att det gör min hälsa sämre ett tag, men kan ta det. Men jag kan inte längre göra något fysiskt och mentalt krävande (även småsaker) varje dag för då blir jag riktigt dålig och så går det neråt i en spiral. Kroppen tar otroligt lång tid på sig med återhämtning.  

Mitt sista besök i Borås var hos läkaren. Där vi prata och gick igenom allt, igen! Jag var så trött vid det här besöket. Men jag fick ett kanon bra bemötande och det var skönt att veta att efter detta fick jag åka hem. Vi pratade även om lite vad som kommit fram av de olika momenten jag gått igenom under dessa två dagar och vad jag själv tyckte om det. Jag sa att de fångat en sann bild av mig och vad som funkar och inte funkar. Jag fick ett datum där han skulle ringa och ge mig en sammanställning av hela besöket. Samtalet av sammanställningen några dagar senare var precis de jag upplevt under dessa dagar och att de kommit fram till att jag inte har någon arbetskapacitet i nuläget. Han var också noga med att fråga hur jag upplevt besöket och då passade jag på att säga att jag var glad för deras goda bemötande.

Efter de här två dagarna hos bedömningsteamet i Borås fick jag en aha-upplevelse. Det var som att jag inte velat förstå innan att jag inte orkar, klarar av eller hänger med i allt. Jag är så van vid alla mina olika symtom och så försöker jag liksom hänga med hela tiden. Alltid försökt passa in så länge jag minns. Har också alltid haft alla dessa svårigheter så länge jag minns, även om de blivit värre de senaste åren. Ändå trodde jag att jag hade mer kapacitet än vad som visade sig. Jag blev ledsen, arg, trött men också så kände jag som att jag behandlat mig själv alldeles för hårt för vad jag klarar av. Jag fick en tankeställare att jag måste se situationen för vad den är och att jag inte kan köra över mig själv eller göra mer än vad jag klarar av. Detta har jag dock otroligt svårt med. Att vila när jag vill göra annat eller behöver göra något. Oj oj så svårt! Men jag tror att de här två dagarna var bra för min egen del att se, även fast jag vet innerst inne att jag inte orkar hänga med så var det bra att få höra det utifrån. Av personer som inte känner mig. När man fått höra så många gånger att det inte är nått fel på en så skapar man tillslut också en osäkerhet i sig själv att, det kanske inte är så illa, kanske överdriver jag eller känner efter för mycket? Men nej älskade lilla Moa (alltså jag), jag gör verkligen så gott jag kan. Oftast mycket mer än jag klarar och jag duger som jag är. Dagar jag inte orkar någonting är jag lika mycket värd som dagar när jag orkar någonting. Ska försöka jobba in den tanken lite mer!

All kärlek till dig och mig /Moa