Några ord denna morgon...
Ut med hund och barn till skolan halkar till en gång och trampar lite snett. Då märks det ännu mer att nej idag vill kroppen inte hålla ihop alla delar, aj aj aj!
Fortsätter lite försiktigare hem igen. Överstimulerad redan nu. För då börjar vinden mot ansiktet göra ont, tyngden i kläderna, skorna känns som bly och foten hänger inte helt med... Påminner mig själv om att jag är stark det är ju bara en liten kort promenad som inte är några problem. Men det dyker upp frustration av att inte orka en "liten promenad" att kroppen inte vill det jag vill att ett litet snedsteg kan göra så j×kla ont att det ska ta så mycket energi att bara ta sig fram i livet...
Jag vill leva, skratta, hoppa & skutta, springa, gå, njuta, uppleva, leka, upptäcka utan flera dagar eller veckors återhämtning när jag gjort roliga eller mindre roliga saker. Jag påminner mig om allt som jag är tacksam för, det finns mycket.
Hemma igen och känner både sorg och ilska bubbla i kroppen, gör ett högt vråååååål för att få ur mig skiten. Min fina hund undrar vad jag håller på med och kikar på mig och viftar på svansen. Allt är okej svarar jag henne. Jag börjar skratta lite för jag ser mig själv stå där och vråla mot kaffemaskinen. Skönt!
Jag gör mina övningar som fysioterapeuten gav mig, idag känns dem piss men det är okej. Jag ska inte göra dem om de ökar min smärta men jag tar mig (halv)fokuserat igenom dem. De ska göras varje dag och jag hoppas de kommer hjälpa mig till slut att bygga upp min kropp lite lite i taget. Bra jag kom ihåg att göra dem! Går tillbaka till kaffemaskinen utan att vråla på den nu gör jag mig en kanelkaffe, tar en filt, tänder ett par ljus och landar i min fåtölj. Hunden hoppar upp i mitt knä och gossar ner sig.
Jag måste skriva av mig känner jag! Det får bli i telefon denna gång vet inte vart jag lagt min skrivbok och jag orkar bara inte resa mig upp just nu för att hämta den.
Tack det var skönt att få ur sig dessa ord. Och här är jag nu. Allt är okej det blir snart bättre igen tänker jag ❤️