Utmattningssyndrom & rehab

Igår var jag hos smärtrehab så idag blir det bara vila. Det tar på krafterna att åka dit men det jag lärt mig där kan jag ha med mig i hela livet.

Tacksam över att vi hade matlådor i frysen idag, jihoo!

Nu ska jag fortsätta som jag gör inget nytt. Förutom en läskig Tens-maskin som jag ska ge en chans på smärtan tänkte jag... Aktivitetsbalans och försöka spara på energi i det jag gör, rehabövningar, mindfulness, ergonomi, känn in, meditation men framför allt vila.

Diagnostiserades också med utmattningssyndrom nu vilket inte är konstigt alls efter jag haft samtal med min psykolog i rehabteamet. Fick med mig hans sammanfattning av vårt möte som vi hade för några veckor sedan hem. Han är verkligen rätt människa på rätt plats, så härlig att prata med. Lugn, ställer rätt frågor, lyssnar och förstår. Han fick mig att förstå ännu mer med min bakgrund och smärtan, fibromyalgi plus överrörligheten i leder och det eviga kämpandet ihop med att inte bli trodd när man söker hjälp och en virusinfektion på det. Grunden till min utmattning började inte för ett par år sedan utan ungefär 12 år eller mer...

Denna bild är en del av det min psykolog skrev som jag först får godkänna innan det läggs in i min journal. 

Jag vill dela med mig av det jag känner för när jag orkar och vill. Det här är min lilla värld och jag gillar att skriva av mig ibland, både så här privat och säkert ytligt ibland också. Jag väljer själv vad jag mår bra att dela med mig av. Kan det ge någon annan en liten knuff i rätt riktning eller förståelse för att vi människor är olika och har olika saker att kämpa med, så är det härligt. Sök hjälp, be om hjälp, ge inte upp. Jag hoppas de som behöver hittar rätt tillslut 💪🏻 Jag hoppas dem som dömer andra utan att veta vad hen har i bagaget lägger sin energi på andra tankar.

Allt detta håller på att sjunka in men jag känner mer ödmjukhet mot mig själv idag och förhoppningsvis kan jag förstå framöver att det jag känner är rätt och inte jämföra mig med andras prestationer. Eller att inte lyssna på vad andra tror är bra för mig. Klart man kan ta emot råd, men det får finnas gränser.

Jag får plocka fram min kloka Moa mera, ta det lugnt och låta detta ta sin tid... Även om mitt tålamod är litet ibland.

Blir ledsen över att det skulle gå såhär långt men inget jag kan hjälpa eller göra nått åt. Jag har gjort så gott jag kunnat förut och jag gör så gott jag kan nu och hoppas på att min rehabplan och annat jag gör som känns bra för mig, kommer att göra mig friskare.

/❤ Moa